let's talk
Assalamualaikum.
Howdy doo peeps round the globe?
In sick in pain, in glamour and glory,
I am proudly saying to you guys out there....
*tak terkejut pun kan? aha. selalu je ade manyak mende nak cakap! live with it maann!*
First thaaaaing first!
Ohh hohoho. Sedar tak sedar, muwaa dah boleh digelar ALUMNI!
Sweet huh? Macam tak percaya pulak? Seeewwiesssly???
Not so much being an alumni whatsoever.
Macam tak banyak menyumbang pun kat sekolah.
That's where the cliche comes in.
Budak cute : Mama! Mama! Tak nak sekolah sini. Tak nak duduk asrama. Semua tak nak!
Mama tegas : Ahh tidak! You're going to stay here, no matter what! No more arguments. We're done!
Budak cute : NOOOOOOOOOO!!! *plus muka sedih melihatkan kereta Papa dan Mama berlalu*
Wartawan Terkemuka : Adik, adik bersekolah kat mana?
Budak bajet : Ohh. Erm.. Ade la name sekolah tu. Tak ingat pulak dah. Hehe.
Wartawan Terkemuka : Ohh. Sekolah rahsia ehh? Kalau begitu, apakah perasaan adik bersekolah kat sekolah adik tu?
Budak bajet : Err. Tak de rase pape pon. No biggie. Biasa-biasa jep!
Member FB : Wehh, kau tak rindu sekolah ke lepas habis SPM ni?
Budak matang : Ehh tu la. Rindu giler seyhh! Rase macam nak sekolah balik je. Hoho.
Member FB : Eleh, dulu beria-ria tak suka sekolah tu la. Apa la.
Budak matang : Aisehh mann! Tu dulu la Cerita lama la. Sekarang ni, I rasa bangga jadi alumni sekolah tu. ;)
*******************
Done with the story. Now let's get real and talking!
Itulah antara contoh-contoh situasi yang muwaa dapat kenal pasti daripada keadaan yada yada yada.
*bosan budak skema talk*
Now, here's the cliche guys.
Time awal-awal pergi sekolah tu, punya laa besar rasa BENCI dan TAK SUKA plus bagai-bagai rasa RIMAS belajar kat sekolah tu.
Yelahh kan, masuk time Form 4.
It's hard trying to get used to NEW environment, NEW friends, NEW teachers.
Everything NEW laa bebs!
Semua SAMA taraf je. Takde jawatan. Takde populariti. Takde fame. Nope. None.
Menjerit, melalak, dan pelbagai jenis raungan you can here on the first day of school!
*biasalah, perempuan dehh!*
Time sekolah tu, memang mati-mati tak nak ngaku sekolah apa.
Sebab ape?
Malu? Tak tahu? Tak sedar pun sekolah kat mana? And such more alasan la.
But, when the going gets tough, the tough gets going, am I right?
Say, WAWA COOL! *WAWA COOOOL~~background fans screaming*
And voila! You are SOMEONE again! *simple easy*
So, when you're out of the school, *secara rasmi. hehe*
Alangkah, indahnya hidup ini!!! Muahaha ;)
Baru la, nak rindu rindu sekolah, rindu rindu kawan, rindu rindu sungai yang tetiba ada kat asrama.
Semua la. All of it? Nak semua? Nahhh ambik lah! Semua pun kau nak rindu kann?
****************************
Itulah what they call :: A cliche of Man
Manusia, bila time benda tu ada, tak pulak nak MENGHARGAI ke or so on.
Siap boleh sumpah seranah, maki hamun dan segala bagai la kan.
Tapi....
Bile benda tu dah tak ada depan mata, barulahh nak mengadu, I RINDU LAAA!!
Ala-ala kisah cinta boyprenn girrprenn la kan?? Hehe.
Time abang-sayang-ayang-dan-ayang-pun-sayang-abang gituhh tu,
Sempat pulak curi-curi masa mengutuk kat belakang kan??
Tapi bile dah kene break, Hahahaha! Barulah nak tanya, You sayang I tak dulu?
Haaatuuihhh!! *ludah-terkeluar-masuk-balik-mulut-ewww!*
Jadi, begitula ceritanya, cerita saya.
Sebab itulah cliche saya kali ini.
I realise, you'll miss something when it's not even there!
The most, I miss my college!
Cliche huh?
Toodles.
-TD-
Howdy doo peeps round the globe?
In sick in pain, in glamour and glory,
I am proudly saying to you guys out there....
I HAVE A LOT TO SAY!!
*tak terkejut pun kan? aha. selalu je ade manyak mende nak cakap! live with it maann!*
First thaaaaing first!
Alumni.
Ohh hohoho. Sedar tak sedar, muwaa dah boleh digelar ALUMNI!
Sweet huh? Macam tak percaya pulak? Seeewwiesssly???
Not so much being an alumni whatsoever.
Macam tak banyak menyumbang pun kat sekolah.
That's where the cliche comes in.
Situasi #1 : Sebelum Zaman Persekolahan
Mama tegas : Ahh tidak! You're going to stay here, no matter what! No more arguments. We're done!
Budak cute : NOOOOOOOOOO!!! *plus muka sedih melihatkan kereta Papa dan Mama berlalu*
Situasi #2 : Sewaktu Zaman Persekolahan
Wartawan Terkemuka : Adik, adik bersekolah kat mana?
Budak bajet : Ohh. Erm.. Ade la name sekolah tu. Tak ingat pulak dah. Hehe.
Wartawan Terkemuka : Ohh. Sekolah rahsia ehh? Kalau begitu, apakah perasaan adik bersekolah kat sekolah adik tu?
Budak bajet : Err. Tak de rase pape pon. No biggie. Biasa-biasa jep!
Situasi #3 : Selepas Zaman Persekolahan
Member FB : Wehh, kau tak rindu sekolah ke lepas habis SPM ni?
Budak matang : Ehh tu la. Rindu giler seyhh! Rase macam nak sekolah balik je. Hoho.
Member FB : Eleh, dulu beria-ria tak suka sekolah tu la. Apa la.
Budak matang : Aisehh mann! Tu dulu la Cerita lama la. Sekarang ni, I rasa bangga jadi alumni sekolah tu. ;)
*******************
Done with the story. Now let's get real and talking!
Itulah antara contoh-contoh situasi yang muwaa dapat kenal pasti daripada keadaan yada yada yada.
*bosan budak skema talk*
Now, here's the cliche guys.
Time awal-awal pergi sekolah tu, punya laa besar rasa BENCI dan TAK SUKA plus bagai-bagai rasa RIMAS belajar kat sekolah tu.
Yelahh kan, masuk time Form 4.
It's hard trying to get used to NEW environment, NEW friends, NEW teachers.
Everything NEW laa bebs!
Semua SAMA taraf je. Takde jawatan. Takde populariti. Takde fame. Nope. None.
Menjerit, melalak, dan pelbagai jenis raungan you can here on the first day of school!
*biasalah, perempuan dehh!*
Time sekolah tu, memang mati-mati tak nak ngaku sekolah apa.
Sebab ape?
Malu? Tak tahu? Tak sedar pun sekolah kat mana? And such more alasan la.
But, when the going gets tough, the tough gets going, am I right?
Say, WAWA COOL! *WAWA COOOOL~~background fans screaming*
You get the hang of things there, dig your roots deeper, make a stand in the crowd.
And voila! You are SOMEONE again! *simple easy*
So, when you're out of the school, *secara rasmi. hehe*
Alangkah, indahnya hidup ini!!! Muahaha ;)
Baru la, nak rindu rindu sekolah, rindu rindu kawan, rindu rindu sungai yang tetiba ada kat asrama.
Semua la. All of it? Nak semua? Nahhh ambik lah! Semua pun kau nak rindu kann?
****************************
Itulah what they call :: A cliche of Man
Manusia, bila time benda tu ada, tak pulak nak MENGHARGAI ke or so on.
Siap boleh sumpah seranah, maki hamun dan segala bagai la kan.
Tapi....
Bile benda tu dah tak ada depan mata, barulahh nak mengadu, I RINDU LAAA!!
Ala-ala kisah cinta boyprenn girrprenn la kan?? Hehe.
Time abang-sayang-ayang-dan-ayang-pun-sayang-abang gituhh tu,
Sempat pulak curi-curi masa mengutuk kat belakang kan??
Tapi bile dah kene break, Hahahaha! Barulah nak tanya, You sayang I tak dulu?
Haaatuuihhh!! *ludah-terkeluar-masuk-balik-mulut-ewww!*
Jadi, begitula ceritanya, cerita saya.
Sebab itulah cliche saya kali ini.
I realise, you'll miss something when it's not even there!
I miss my buddies.
I miss my class.
I miss my environment.
I miss the moments we share together.
I miss the tears and laughters.
I miss the anger and torments.
I miss the sungai-yang-mengalir-dalam-asrama.
The most, I miss my college!
Cliche huh?
Toodles.
-TD-

Comments
Post a Comment